Välkommen !

2014-03-31
23:08:38

Stay positive

 
 
 
Gokväller!

Jag ska strax hoppa i säng men jag satt och funderade lite på kommentarer man kan läsa på diverse forum här på nätet. Eller bloggar och dylikt. Sociala medier helt enkelt. Ibland när man läser samma blogg och själv är en flitig kommentator (som jag är hos Elaine Eksvärd exempelvis, just för att hennes kommentarsfält generellt har en så fin stämning) så märker man vissa signaturer som andra har på sina kommentarer.
 
Det slog mig att jag för det mesta avslutar kommentarerna med ett "Ha en fin dag!" eller "Ha det fint!". Det gjorde jag länge här också på mina blogginlägg. Det blir liksom trevligare på någotvis, om man avslutar det positivt. Jag tänker också att om man ska lägga fram en kritisk åsikt eller inte håller med om ett ställningstagande i exempelvis en blogg, så är det bästa om man kan hålla sin kommentar trevlig och städad, fast fortfarande ge uttryck för sin åsikt.
 
Men det där kan ju lätt slå över till att bli en elak kommentar inbäddad i falsk vänlighet. Så vill jag inte ha det. Jag försöker att förklara mina åsikter så konstruktivt som möjligt utan att exempelvis gå till personangrepp vilket många gör på bloggar. Förklara ett ställningstagande istället för att kommentera "meh du är ju dum i huvudet om du tycker så, jag håller inte med dig!". Du kan för all del tänka det, men knepet är att inte skriva ut det ;)
 
Om du går till personangrepp och dessutom inte kan förklara varför du är av en annan åsikt, så kommer personen du attackerar 1) inte ta dig på allvar utan avskriva dig som en elak person som är minst lika dum i huvudet som du tycker hen är, 2) inte ta åt sig av din åsikt för att hen inte förstår varför du anser den vara bättre och 3) inte vilja ändra sin egen åsikt eftersom "dumhuvuden" som du tycker tvärtom och så vill hen inte själv vara.
 
Get it? Mycket om att ge och ta kritik just nu. Konstigt hur det kan slumpa sig så ibland. Nåväl, dags för sängen.
 
Ha det fint ;)
2014-03-31
17:23:00

Långt inlägg om opponeringar

 
 
I torsdags förra veckan hade vi opponeringar i skolan. Vi har fått skriva var sin recension om en debutroman och delades sedan in i opponeringsgrupper där två opponerade på en och samma text. Kanske inte helt blodsallvarliga opponeringar, de flesta hade lite kritik att ge och hyllade mest varandras recensioner.
 
Jag känner att många av oss har stött på opponeringar förut, vid exempelvis skrivandet av b- och c-uppsatser. Då får man oftast information om vad man ska tänka på som opponent. Men det är väldigt sällan en får info om hur man som respondent ska bete sig. Att man ges en chans att förklara sin tankegång och försvara sin uppsats är givet, men detta görs så ofta på ett defensivt, på gränsen till otrevligt, sätt.
 
När jag läste retorik fick vi träna oss i opponering, både som opponent och respondent. Det är en konst i sig att försöka lyssna på den kritik som läggs fram och verkligen h ö r a vad opponenten säger, utan att bli förbannad och missförstå. Det är minst lika viktigt att lyssna rätt som att ge konstruktiv kritik. Det tycker jag att utbildningar generellt borde lägga större vikt vid.
 
Så i torsdags när jag opponerade på min respondent fick jag ett så tydligt exempel på när någon inte lyssnar. Personen i fråga hade skrivit en väldigt ambitiös och intressant recension. Jag hade läst andra recensioner (från dagstidningar) om samma roman inte alls blivit lika intresserad av den som när jag läste min respondents text.
 
När jag opponerar börjar jag alltid med att sammanfatta texten i korta drag. Är det en uppsats är det syfte, frågor, metod och resultat som är viktigt att sammanfatta, till exempel. I det här fallet så var uppgiften att skriva en recension utefter den form som används i dagstidningar, något min respondent sa rakt ut att hon undvikit att göra då hon (som läst litteraturvetenskap) inte tycker att den formen utmanar läsaren. Det är en åsikt hon är berättigad till, men samtidigt måste man kunna genomföra den uppgift man får i ett skolarbete. Jag tänkte dock inte ta den diskussionen, jag uppskattade som sagt recensionen, istället fick min lärare göra det jobbet.
 
När jag sen sammanfattat recensionen lyfter jag fram det som jag upplever är dess styrkor. Väl valda referenser till andra författare, intressanta tankar och idéer hon som läsare har fått och valt att lyfta fram etc. Allt bra so far. Men när jag sen lägger fram den kritik jag har och föreslår lösningar på detta, blir hon väldigt defensiv.
 
Texten hade många referenser. Och då menar jag m å n g a referenser för en text som får innehålla max 5000 tecken. Det var citattecken, kolon, parenteser och bindestreck överallt. En mening på tre rader innehöll tre citat, en parentes och ett kolon. Det blir jävligt rörigt att läsa, tycker jag, när en hel text är uppbyggd på det viset. Vad är citerat nu, vad tyckte hon egentligen om citatet, varför kunde hon inte omformulera det där med egna ord, varför slänga in en parentes med ett citat i och sedan följa upp detta med ytterligare ett citat osv osv. Det stör mitt läsande för att jag upplever det som onödigt.
 
När jag påpekar att jag upplever visa citat som onödiga, att hon som har ett så fint skrivspråk lika gärna hade kunnat omformulera många citat, speciellt när hon fyller i med parenteser och kolon i samma meningar, då blir hon sur. På riktigt sur. Sådär att hon höjer ögonbrynen och säger att "men om du läser så hittar du inga felcitat, allt är korrekt skrivet".
 
Jahapp, tänker jag, hon lyssnar inte. Jag har inte kritiserat innehållet eller sagt att det är grammatiskt inkorrekt. Jag har kritiserat valet att lyfta in så många referenser och citat i samma meningar att själva formen blir störande för läsningen. Det är skilda ting. Hon vägrar inse detta och tillägger att hon inte anser det vara störande och om man bara "läser det noggrannt så är det inget problem", vilket i sin tur är en antydan på att det är min läsning som är problemet och att jag inte varit tillräckligt ambitiös eller noggrann. Följden blir att jag surnar till.
 
Men istället för att flippa ut nickar jag och säger att hon har helt rätt till sin åsikt för det här utgår ifrån ett smakomdöme och jag håller inte med henne. Jag står fast vid att jag upplever det som störande för min läsning som har varit väldigt noggrannt genomförd. Hon blir tyst, vad ska hon säga? Jag ger henne rätt till sin åsikt, ska hon neka mig min? Här får jag istället stöd från min lärare som lyfter fram just den tre rader långa mening som jag nämnde här tidigare, med alla dess citattecken, kolon och parenteser och han säger även att han stämmer in i den kritiken, det finns belägg för den.
 
Så ja. Poäng till mig. Men den största poängen jag vill göra med det här inlägget är att det är minst lika viktigt att kunna ta kritik och därefter argumentera emot den väl utan personangrepp eller känsloargument, som det är att kunna ge bra och konstruktiv kritik.
2014-03-31
14:59:27

Lite ostrukturerat inlägg...

 
 
Hallo mina chokladgrodor!
 
Den här helgen har varit intressant. Och rolig. I fredags lämnade jag ju in uppsatsen. Sen grät jag åt allt, som ni kanske läste. Och så grubblade jag över om det fanns något mer jag hade kunnat göra. Vilket det fanns. Men hur vet man när det räcker? När man redan har dragit över max antal sidor med typ 3-4st så kanske det räcker? Eller blev innehållet inte tillräckligt bra, var det bara i onödan? Har jag verkligen en tillräckligt bra metareflektion, motiverar jag val av metod tillräckligt väl och så vidare. Tillslut får man köra upp en stoppskylt i nyllet på sig själv, annars går det bara inte. Jag hoppas fortfarande på VG men jag nöjer mig med ett G om det blir så. Bara det är minst ett G.
 
Lördagen var bättre. Då hade jag slutat grina åt allt, men hostade istället. Men det struntade jag i och hade över Lisa på lunchdejt. Vi grillade kött, en smak av sommar ungefär. Till det blev det sallad i den nya serveringsskålen jag fick av Björn och så hade jag gjort egen tzatziki. Jag är uppväxt med en vitlökstokig mamma så jag måste ha många klyftor i min tzatziki, ofta tycker jag att den man köper är alldeles för svag.
 
Det var i vilket fall väldigt trevligt att bara sitta och prata ett par timmar. Det var ett tag sen vi sågs själva. Björn fick göra oss sällskap under lunchen men sen fick han snällt bege sig hemifrån ett tag. Vilket inte gjorde honom något alls, hans föräldrar var i Sthlm och hälsade på så han umgicks med dem en stund.
 
Sen på kvällen skulle vi iväg på 30-årsfirande med rocktema. Inga svårigheter för mig och Björn som är "gamla rockare". Vi hade inte tänkt stanna allt för länge heller, senast kl 23-24. Men njae. Det gick sådär. Vi fick skjuts hem av värdparet som bor i närheten av oss och det slutade med att jag kom i säng tio över fem på morgonen. Men då ska tilläggas att man ställde ju fram klockan den natten också. Det skapade rätt stor förvirring vid ett tillfälle. Jag frågade Björn vad klockan var, han visade på mobilen att den var halv tre. 10 minuter senare frågar någon annan samma sak och får svaret 03:40. I några sekunder undrade jag seriöst om jag hade haft en blackout på en timme eller vad fan var det som hände? Sen kom jag på det. Sommartider. Hejhej.
 
Söndagen blev ju rätt seg. Eller. Jag gick upp vid 11, plockade undan i lägenheten och åt frukost. Sen gick vi och köpte fikabröd då Björns föräldrar skulle komma på fika under eftermiddagen. Det var trevligt, även om Björn såg mer död ut än levande och heller inte fikade...
 
Så var det med det. Den här veckan har jag inga lektioner men ändå fullt upp. Så kan det vara. Tydligen.