Välkommen !

2016-04-29
11:54:24

Tacopasta - Enkelt men gott

Hej hörrni! Tänkte dela med mig av ett busenkelt vardagsrecept som ger en väldigt god måltid som uppskattats av både barn och vuxna. Billig är den också.
 
Tacopasta
 
ca. 4 portioner
 
Du behöver:
 
500g köttfärs (nöt eller bland, vilket som går bra)
Pastasnäckor för 4 portioner
1 pkt krossade tomater (kan uteslutas. Jag föredrar utan, min mamma vill ha med)
1 burk majs
1 påse tacokrydda
1 msk soja
½dl vatten
smör till stekning
 
Gör så här:
1. Koka pastan i en mediumstor kastrull som du kan servera ur.
2. Stek köttfärsen i en stekpanna med smör. Tillsätt tacokryddan under omrörning. Tillsätt därefter soja och vatten. Låt koka ihop i ca 5 minuter.
3. Tillsätt majsen. Låt blandningen puttra på mediumvärme i några minuter. Tillsätt de krossade tomaterna och låt köttfärsen koka ihop i ca 10 minuter (tomaterna kan uteslutas).
4. Häll av kokvattnet från pastan. Låt pastan vara i kastrullen. Häll över köttfärsen och blanda väl. 
 
Vill du piffa till serveringen? Ha en god riven ost vid sidan av! Har du uteslutit tomaterna? Låt barnen ha lite ketchup till om de vill! 
 
Så enkelt, så gott! 
 
2016-04-28
20:30:55

Föds man ond eller god?

Det tycks finnas en vanlig föreställning i samhället, att människor är antingen goda eller onda. Sen diskuteras det om detta beror på att man föds god eller ond, eller om olika kulturella, sociala, ekonomiska, etniska (etc) förutsättningar formar individen åt det ena eller det andra hållet. Oftast blir det väldigt intressanta diskussioner tycker jag. Men det finns en ganska grundläggande sak som jag inte håller med om.
 
Är en människa verkligen god ELLER ond? Jag tycker att det finns så mycket som pekar på att det inte riktigt är så det är. När en person plötsligt avslöjas som mördare, rånare, våldtäktsman eller pedofil är det så många i personens närhet som förvånas, ger intervjuer i media om att "hen var en så vanliga människa, trevlig, hjälpsam" etc. Det finns en uppmålad bild av att till exempel en pedofil ska vara rakt igenom genomrutten likt det brott han begår. Men så behöver ju inte vara fallet, vilket jag tror många lurar sig på och det bidrar i sin tur till att en ibland kanske bortser från varningssignaler kring dessa människor, för att de på det stora hela oftast verkar så normala?
 
Kan du vara en hustrumisshandlare och samtidigt världens bästa och mest omtänksamma chef/arbetskollega? Ja. Kan du vara rasist och samtidigt skänka hundratals kronor i månaden till välgörenhet som Rädda barnen? Ja. Kan du vara en rånare och samtidigt världens djurvän? Ja.
 
Ja, ja, ja. 
 
För människan är inte god eller ond, skulle jag hävda. Vi har alla båda inom oss, men i olika mängder och de flesta av oss kan säkert nöja oss med en ond tanke eller lite illvilliga önskemål men ändå behärska oss så pass att dessa tankar aldrig blir till verklighet. Vem har inte önskat olycka över någon som du upplevt förorättat dig eller någon i din närhet? 
 
Sen spelar säkert miljö, kultur och allt det där andra jag nämnde i början, någon roll i hur du blir som människa. Vad som känns normalt för dig, vad som är onormalt, vad som är rätt och fel etc. Men jag tror inte att du är antingen ond eller god. Däremot finns det alltid val att göra i livet. Du väljer vad du vill utveckla inom dig själv, vilket väg du ska ta, om du föredrar att vara mer god än ond och tvärtom. 
 
Mja. Det var en tanke jag hade idag i alla fall. 
 
Vi hörs!
2016-04-20
13:42:48

Logik i sorg?

 
Idag begraver min pappa en av sina bästa vänner. Det känns helt sjukt att tänka på och därför kan jag såklart inte sluta göra det. Som ett litet självplågeri som påminner mig om att jag 1) inte kan skydda mina nära och kära från den typen av sorg, och 2) att jag en dag antagligen måste göra samma sak om jag inte checkar ut först.
 
Det har liksom aldrig riktigt slagit mig förut, att du kanske en gång i framtiden måste närvara på dina vänners begravningar. För när en äldre släkting dör, en farmor, en morfar, en morbror eller en förälder så är det sjukt sorgligt. Men inte oväntat. Det är ju så det ska vara på något vis, det naturligaste att den som är äldre och har levt längst dör först.
 
En vän som dör. En vän som kanske är jämngammal med dig. Vad fan är det då? Vart är logiken i det? Det blir inget naturligt över det i tankarna. Även om det förhoppningsvis sker när man är "äldre" själv. Men känns det inte konstigt att tänka på? Det är väl därför man inte ska göra det. Man ska inte tänka på sånt här. Och då måste ju jag, som sagt, självklart göra det. Jag behöver logik i sånt här, men jag tror att jag är alldeles för mycket hjärta för att logiken ska överväga olustkänslan det ger.
 
 
 
För det finns kanske ingen logik i sorg ändå?