Välkommen !

2015-02-24
11:02:12

En mörkare himmel, solsken, paninis och sånt där

Nu har jag lyssnat klart på ljudboken En mörkare himmel. Den var väldigt bra! Jag känner mig nöjd både med tjänsten Storytel tillhandahåller och med själva boken jag valde att lyssna på först av alla. Uppläsaren Magnus Roosmann var behaglig att lyssna på. Nu har jag valt ut Keplers bok Paganinikontraktet (eller paninikontraktet som jag först sa till Björn, haha) och har höga förväntningar på den efter att ha läst Hypnotisören av Kepler tidigare. Dock måste jag säga att det är lite ovant att gå från en uppläsare till en annan. Jag har ju lyssnat till Roosmanns röst i ca 13-14 timmar och nu ska jag plötsligt lyssna på Jonas Malmsjö istället. De läser inte på samma vis och jag tror att det kommer ta ett tag att vänja mig vid Malmsjös mörkare och lite snabbare stämma. Konstigt det där.
 
 
Annars har dagen börjat bra. Jag vaknade till tonerna av dragspelsmusik utanför sovrumsfönstret. Jepp, ni läste rätt. Vi har en äldre herre till granne, Arne heter han, som brukar spela dragspel emellanåt. Det var nog första gången jag hört honom kl 7 på morgonen dock, vart några sekunder av förvirring innan jag förstod att det inte var ett väckningslarm av något slag, haha. Låg kvar i sängen i en halvtimme innan jag gick upp. Solen sken utanför fönstren för en gångs skull så jag och hundarna passade på att gå en morgonpromenad på ungefär 1 timme. Jätteskönt! Efter det blev det en skål yoghurt med mandlar till frukost och nu fortsätter dagen som vanligt. Ska städa, skriva en inköpslista till Björn, packa inför resan mot Västervik imorgon, spana efter jobb och uträtta några andra ärenden när Björn kommit hem i eftermiddag. Vad har ni för er idag?
 
/Malin, skulle helst vilja måla i lugn och ro...
 
2015-02-23
12:05:42

Keep calm...

Herremingud. Ibland tror jag att den här valpen jag har och älskar så mycket, ska ge mig ett nervöst sammanbrott vilken dag som helst. Han är så go. Och så fruktansvärt påfrestande! Idag blir han 5 månader gammal och har sen ett par veckor tillbaka gått in i någon trotsig fas där nothing makes any sense. När han ligger och sover får man plötsligt inte röra honom. Knappt titta på honom. Då visar han tänderna? När vi ska gå och lägga oss och han tar plats i sängen och man vill flytta på honom så visar han tänder, biter i luften och gallskriker. Han biter inte oss, men ibland sig själv. Men mest skriker han. Och jag har försökt analysera beteendet. Känner han sig trängd? Är han övertrött? Är han inte riktigt vaken? Är han arg? Men jag vet inte alltså. Det är inte ett aggressivt beteende, mer att han tycker situationen blir jobbig för om han biter, morrar eller skäller och jag fyar honom så eskalerar beteendet och han baaaaara skriker. Nu läser icke hundmänniskor det här och tänker att valpen är dum i huvudet eller att jag gör någonting fel. Men jag tror inte att något av det stämmer. Jag har kommit fram till att bästa sätt att hantera situationen på är att stänga ut honom. Beteenden som dessa accepteras helt enkelt inte och är man dum får man inte vara med. Eftersom verbal korrigering inte hjälper (för att han låser sig och bara skriker då) så är handling bättre. Effekten av detta har varit att vi inte hamnar i en eskalerande konflikt men att han reagerar på att han plötsligt inte är med oss längre. Hans eget beteende har jag än så länge valt att se på som övertrött trots (för han är ju en valp liksom, han har bara levt i 5 månader) där han med det skapar en konflikt för sig själv och sen blir rädd när man verbalt försöker korrigera det, för att han är för trött för att förstå korrigeringen. Men det är SJUKT påfrestande! Jaha, men bara låt honom vara då, kanske ni hundmänniskor tänker? Men nej. Jag måste kunna fysiskt hantera min hund även om han sover. Han måste klara av att jag flyttar på honom eller tittar på honom när han är trött, utan att morra och visa tänderna. Mer då? Han är som en vandrande gasboll! Jeezuuuus! Det luktar apfis i lägenheten större delen av dagen. Framförallt när han käkat snö eller tuggat ben. I övrigt mår han jättebra och är pigg som fasen, men just gaserna... ja ni kan ju själva tänka er hur det är att känna ett os av sopor hela helgen när du kanske försöker se på en romantisk film med din sambo, står och lagar mat, sover, läser en god bok och chillar etc. Det förstör stämningen ganska rejält. Och mitt i allt har Milou bestämt sig för att hon inte vet eller kan någonting längre. Vad betyder Sitt? Vadå stanna kvar? Varför får jag inte gå där? Du vill visst ha mig i knät? Nej jag tänker inte äta min mat. Och så fortsätter det. En galen valp och en snart 5årig tik som glömt allt hon kan. Kan tillägga att hon snart ska börja löpa och att det är därför hon också gått in i någon form av trotsålder. Men det är fortfarande väldigt frustrerade, även om man vet orsak! Hon är på sjukt dåligt humör och Oliver retas så klart än mer då. Det är som att bo i ett dårhus. Nåja, lite grann åtminstone. Skönt då att vi byter miljö ett par dagar på onsdag. Då åker vi till mina morföräldrar. Kanske kan de tänka sig att uppföra sig bättre då. Hundarna alltså, inte mina morföräldrar. Puh.
 
/Malin, gnäller mycket om pälsdjuren just nu, men skulle aldrig vilja leva utan dem.
2015-02-22
13:31:42

Flashback

Det går inte en dag utan att jag tänker på Kenzo och saknar honom. Det är en saknad jag aldrig kommer att släppa. För det går inte. Jag saknar den delen av mig som var hans. Men idag snubblade jag över ett gammalt dagboksinlägg som är skrivit för säkert 7 år sedan minst. Ett stycke fick mig att le samtidigt som ögonen tårades. Scenariot är att jag sitter i framsätet i en liten skoda fabia med Kenzo vid mina fötter. Pappa kör och i baksätet trängs hans fru med min gudfar (ex. bodybuilder = bredaxlad) och min kära pojkvän. Stycket lyder:
 
När vi stannade för att tanka och köpa mackor så sa pappa att vi kan ju inte lämna Kenzo ensam i bilen, då kommer han ju hoppa upp på sätena och håra ner. (Lippes bil är nyköpt så det är klart man inte vill smutsa ner den med en gång).
Men jag bara titta på honom och sa att om jag sagt åt Kenzo att stanna på golvet, så stannar Kenzo på golvet. Pappa suckade och sa okej då, men då får du städa sen om allt är täckt med hundhår. Fine.
När vi kom tillbaka så satt Kenzo självklart kvar på golvet och tittade på oss.
Om det finns något jag har lyckats bra med i den här världen, så är det min underbara hund.
 

Älskade jycke. Du är min finaste kille. Jag saknar dig.