17:19:16
Reklam del 2
Jag intresserar mig mycket för retorik, både den visuella och den verbala kommunikationen. Den visuella kan bestå i bilder, symboler, kroppsspråk, filmer, kläder, texter som sms och så vidare. Jag finner den jäkligt intressant eftersom att den oftast skapar associationer, konnotationer, igenkänningsfaktorer för oss människor vilket är en visuell kommunikation. En bild kan säga så mycket utan att någon yttrar något verbalt. Framförallt tycker jag att detta är väldigt intressant när det gäller reklam. Och det är nog även därför jag så ofta irriterar mig på visuell reklam (som förvisso oftast är blandad med verbal kommunikation).
Inom retoriken talar man även om ethos och pathos. Kortfattat kan man säga att ethos är de kvaliteter som talaren bygger sin moraliska karaktär på, hur trovärdig är talaren? Har hen en trovärdig karaktär som besitter kompetens kring det ämne hen talar om? Är hen trevligt inställd mot oss så att vi vill höra hens åsikter? Ett starkt ethos = en kompetent, trovärdig person vars budskap vi vill höra. Ett svagt ethos = en inkompetent bluff som svammlar om något hen inte är insatt i vilket gör hens argument svaga då hen inte är trovärdig.
Pathos kan kortfattat beskrivas som den sinnesstämmning talaren förmedlar till sin publik, är hen bra på att väcka känslor hos sina åhörare? Och är det känslor som är passande för det budskap talaren vill förmedla? Om hen exempelvis vill få någon att bidra med pengar till cancerforskning, kan hen genom en berättelse om en cancersjuk person väcka medlidande och empati hos sin åhörare som gör att denna vill bidra med en slant. You digg? Detta är alltså väldigt komprimerade beskrivningar av begreppen, men jag tror att ni får ett humm om dem i varje fall.
Så i en reklamfilm vill man ha en starkt ethos och pathosbildning. Man vill att vi köpare ska vilja ha produkten för att vi tror på den och känner ett behov av den. Därför är en extremt viktig del av pr att få produkten eller tjänsten som erbjuds, att verka trovärdig. För att göra det behövs det oftast en stark personlighet kopplad till produkten/tjänsten. En person som får oss att känna tillit och förtroende för personens omdöme. Som när en tandläkare talar om en tandkräm (även om jag är sjukt trött på de reklamfilmerna) eller när en kock gör reklam för en matlagningsprodukt.
Därför är jag så sjukt irriterad på eDarlings reklamfilmer där skådespelerskan Niki Nordenskjöld står och förklarar att hon vill ha en säker profil där inte vem som helst har tillgång till hennes bilder och så vidare. Och det här är inte någon kritik till Nordenskjöld, hon gör sitt jobb och hon gör det bra. Men jag undrar hur de som castade henne tänkte när de valde en skådis som har haft flera olika roller i serien Karatefylla (som f ö är sjukt rolig) där hon spelar full, ligger runt och helt enkelt inte framställer sig själv som en person med seriösa dateing ambitioner. Jag får inte ihop det med ett starkt och trovärdigt ethos och när jag ser henne i eDarlingsreklamen får jag upp mentala bilder från avsnitt som detta:
och detta:
samt:
Känner ni att ni vill dela dateingsida med den kvinnan? För ni är det ju inte Nordenskjöld som sig själv i vare sig Karatefylla, eDarlingsreklamen eller bensinmacksreklamen hon även är med i. Det är viktigt att minnas, hon spelar en roll och alltså inte sig själv. Jag vill absolut inte attackera henne som vare sig privatperson eller skådis, jag tycker ju att hon är rolig. Men jag undrar ändå hur de som anställde henne till eDarlings tänkte när de såg meritlistan. För mig tappar reklamfilmerna trovärdighet på grund av det här. Sen tycker jag att serien är sjukt rolig och det är väl bra att Nordenskjöld kan få andra jobb än komedi om det är något hon vill göra.
Men som sagt, rent retoriskt, med ethos och pathosetablering i åtanke, tycker jag att det är ett märkligt val.