17:15:13
Att säga ja eller nej
När får du säga nej, stopp, jag orkar inte mer just nu?
Jag har haft så lätt för att säga ja till allting för att jag vill vara den där personen som du alltid kan lita på, som alltid ställer upp. Och av rädsla över att känna skuld när någon kanske blir besviken, eller när JAG tror att någon blir det. Det är kanske någon form av Duktig flicka-syndrom som slår igenom. Eller bara en enrom empati. Hur som helst så kan den egenskapen vara en så otroligt fin tillgång, men också en sån förbannelse!
För att bryta den eviga ja-cirkeln har jag fått öva mig i att säga nej. Så svårt! Men jag var väldigt tydlig till personer i min omgivning att berätta för dem om att jag måste börja säga nej till vissa saker de frågar om. Inte för att jag inte vill hjälpa till, inte för att jag är opålitlig eller skiter i. Utan helt enkelt för att om jag inte säger nej till saker de ber mig om, kommer min kropp fortsätta att säga nej till mig.
Under min sjukskrivning har det varit extra viktigt för min kropp att få återhämta sig. Den återhämtningen är inte som en vilodag efter ett hårt träningspass. Det är som en vilostund efter en veckas hårt träningspass, bara det att träningen har bestått av sociala situationer där jag kan ha haft det både roligt eller tråkigt. Det tar energi. Jag är som ett durkslag, all energi rinner igenom och kvar ligger den där känslan av att "borde jag inte också"...
Jag har blivit så mycket bättre på att säga nej. Jag känner av det snabbare i kroppen när det börjar nära mig en bristningsgräns och mitt mål är ju att förstå hur jag ska hantera mig själv innan jag ens känner av att det närmar sig. Fördela min energi. Jag kan behöva vara själv och trött i tre dagar för att orka laga massa matlådor och ringa ett viktigt telefonsamtal den fjärde dagen. Det låter sjukt, och det är det. Jag är ju inte frisk. Min kropp är utbränd. I tankarna kanske jag är på banan igen, jag känner mig inte nedstämd i samma utsträckning under lika långa perioder. Men jag kan inte låta mig luras av det. För kroppen är fortfarande trött. Den är inte med ännu, jag är i osynk mellan min vilja att prestera och min psykiska och fysiska ork för att prestera.
Att säga nej är att investera i dig själv. Du får släppa på din egna oro över vad andra ska känna och fokusera på vad du faktiskt vet, det vill säga hur Du känner. Mår du bättre efter ett tag? Kan du stressa ner? Är kraven inte så stora som du kanske har trott? Precis. Ett nej till någon annan är ibland det enda sättet att säga ja till dig själv.
