12:05:42
Keep calm...
Herremingud. Ibland tror jag att den här valpen jag har och älskar så mycket, ska ge mig ett nervöst sammanbrott vilken dag som helst. Han är så go. Och så fruktansvärt påfrestande! Idag blir han 5 månader gammal och har sen ett par veckor tillbaka gått in i någon trotsig fas där nothing makes any sense. När han ligger och sover får man plötsligt inte röra honom. Knappt titta på honom. Då visar han tänderna? När vi ska gå och lägga oss och han tar plats i sängen och man vill flytta på honom så visar han tänder, biter i luften och gallskriker. Han biter inte oss, men ibland sig själv. Men mest skriker han. Och jag har försökt analysera beteendet. Känner han sig trängd? Är han övertrött? Är han inte riktigt vaken? Är han arg? Men jag vet inte alltså. Det är inte ett aggressivt beteende, mer att han tycker situationen blir jobbig för om han biter, morrar eller skäller och jag fyar honom så eskalerar beteendet och han baaaaara skriker. Nu läser icke hundmänniskor det här och tänker att valpen är dum i huvudet eller att jag gör någonting fel. Men jag tror inte att något av det stämmer. Jag har kommit fram till att bästa sätt att hantera situationen på är att stänga ut honom. Beteenden som dessa accepteras helt enkelt inte och är man dum får man inte vara med. Eftersom verbal korrigering inte hjälper (för att han låser sig och bara skriker då) så är handling bättre. Effekten av detta har varit att vi inte hamnar i en eskalerande konflikt men att han reagerar på att han plötsligt inte är med oss längre. Hans eget beteende har jag än så länge valt att se på som övertrött trots (för han är ju en valp liksom, han har bara levt i 5 månader) där han med det skapar en konflikt för sig själv och sen blir rädd när man verbalt försöker korrigera det, för att han är för trött för att förstå korrigeringen. Men det är SJUKT påfrestande! Jaha, men bara låt honom vara då, kanske ni hundmänniskor tänker? Men nej. Jag måste kunna fysiskt hantera min hund även om han sover. Han måste klara av att jag flyttar på honom eller tittar på honom när han är trött, utan att morra och visa tänderna. Mer då? Han är som en vandrande gasboll! Jeezuuuus! Det luktar apfis i lägenheten större delen av dagen. Framförallt när han käkat snö eller tuggat ben. I övrigt mår han jättebra och är pigg som fasen, men just gaserna... ja ni kan ju själva tänka er hur det är att känna ett os av sopor hela helgen när du kanske försöker se på en romantisk film med din sambo, står och lagar mat, sover, läser en god bok och chillar etc. Det förstör stämningen ganska rejält. Och mitt i allt har Milou bestämt sig för att hon inte vet eller kan någonting längre. Vad betyder Sitt? Vadå stanna kvar? Varför får jag inte gå där? Du vill visst ha mig i knät? Nej jag tänker inte äta min mat. Och så fortsätter det. En galen valp och en snart 5årig tik som glömt allt hon kan. Kan tillägga att hon snart ska börja löpa och att det är därför hon också gått in i någon form av trotsålder. Men det är fortfarande väldigt frustrerade, även om man vet orsak! Hon är på sjukt dåligt humör och Oliver retas så klart än mer då. Det är som att bo i ett dårhus. Nåja, lite grann åtminstone. Skönt då att vi byter miljö ett par dagar på onsdag. Då åker vi till mina morföräldrar. Kanske kan de tänka sig att uppföra sig bättre då. Hundarna alltså, inte mina morföräldrar. Puh.
/Malin, gnäller mycket om pälsdjuren just nu, men skulle aldrig vilja leva utan dem.