Välkommen !

2015-04-29
11:30:45

Är det bara jag?

Har ni svårt att säga nej till människor som ber er om hjälp? Vad menar du med hjälp, kanske ni undrar då och ptja, jag menar alla möjliga tjänster stora som små. Hjälp med att shoppa nya kläder, välja födelsedagspresent till någons pappa, skjutsa till ett läkarbesök, rasta hundar, hjälpa till att flytta eller sitta barnvakt etc etc.
 
Jag har jättesvårt att säga nej. Började fundera på varför det är så och jag har inte riktigt något svar, däremot har jag märkt att jag har svårt att säga nej utan att följa upp det nejet med en anledning som i princip gör det omöjligt för mig att ställa upp. Alltså: Nej, jag kan inte följa med och handla för jag har maginfluensa, eller nej, jag kan inte vara barnvakt för jag ska resa bort. Idag har jag till exempel gått med på att gå hem till min mamma på eftermiddagen för att rasta hennes hundar så hon slipper åka hem från jobbet. Jag ska vara där kl 16. Kl 18 ska jag vara på ett informationsmöte tillsammans med andra hyresgäster och akelius angående bygget av nya balkonger. Det är ett viktigt möte. Jag har två timmar på mig att rasta hundar, gå hem, äta middag och vara på plats inför mötet. Det känns lite stressigt och jag är faktiskt inte sugen på det alls. Men jag kunde inte säga nej för det kändes inte som att jag hade någon giltig anledning till det.
 
 
 
Men vet ni? Ibland är anledningen helt enkelt: jag har ingen lust. Ibland vill man bara inte göra något annat än just ingenting. Jag kanske bara vill ligga hemma i soffan och se på film, eller bara ta dagen som den kommer utan några måsten. Men jag tycker aldrig att det duger som anledning till att säga nej. Vilket ju startar en dominoeffekt av efterfrågade tjänster. Kan du göra si, kan du göra så, fixa det and so on. Jag måste i princip vara upptagen med en tjänst för att kunna säga nej till en annan. Det är ju galet! Är det bara jag som är så här eller finns det fler av er därute? Och är det en generationsgrej? Jag menar, vi har inte haft så många unga människor som känner sig utbrända och otillräckliga, som vi har i dagens samhälle. Hänger det ihop? Och varför blev det så? Så många frågor! Någon som har svar?
 
 
 
/Malin - säger ja till alldeles för mycket.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: