Välkommen !

2014-11-29
13:01:04

Singelmänniskan och partnermänniskan - kan vi samexistera?

 
Jag hade ett samtal med en vän för ett tag sen om hur samhället ser på singlar. Jag lever i en relation sen 9 år tillbaka och hon lever som singel sen 2 år tillbaka. Under de gångna åren har hon fokuserat på sig själv och sin karriär (som hon btw är helt fantastisk inom). Vi är jämngamla, 26 år. Och vi bemöts helt olika av samhällets normer när det gäller förhållanden. Jag har fram tills väldigt nyligen alltid fått höjda ögonbryn och öppna munnar som reaktion på att jag varit i samma förhållande sen jag var 16 år och att jag dessutom har varit förlovad under 7 år nu. MEN en fördel som kom med åldern 26 var att nu tycker inte folk att det är lika chockerande längre. För nu ska man vara i en relation, vara redo att stadga sig och skaffa barn, volvo, villa och hela alltet. Sen att jag inte längtar efter barn eller volvo är en annan femma. Är nöjd med hundar och ford! Fast en villa och ett bröllop känns helt okej att fantisera om.
 
Hur som helst! Min bästaste finaste singelkompis då? Hon berättar att när det kommer fram till folk att hon är singel så tittar de på henne med en nästan ömkande blick, som om det vore synd om henne. De vill ge henne uppmuntrande ord, som de förutsätter att hon behöver, i form av "åh, men du som är så fin du kommer att hitta någon du också ska du se!" eller "ge inte upp, drömprinsen kommer att komma!". Och min kompis känner bara att eh, what da fakk är det för fel på folk? Hon tycker ju inte synd om sig själv för att hon inte har en partner för tro det eller ej, men hon letar inte efter någon i detta nuet för hon är nöjd med sitt liv som det är. Är det något fel på det? Ja, i mångas ögon är det tydligen det. Det sticker liksom till och så vet de inte hur de ska behandla den stackars singelmänniskan som är alldeles ensam här i världen.Som om singlarna är uteslutna ur partnerskapets hemliga sällskap där allt det roliga finns.
 
 
Don't like my lifestyle? Fuck you then.
 
But wait,hon är inte ensam här i världen. Vad många tycks missa är att singlar har familjer och vänner precis som vanligt. Och vad som mer stör mig är att folk tycks förväxla singellivet med någon form av ofrivillig tvångsbehandling där de helt enkelt inte har möjligheten att träffa någon att bilda par med. För det vet ni väl att man inte kan vara frivilligt singel och därför måste man konstant påminnas av världen om att man är snygg och fin ändå. Det är väl klart att man kan vara en helt fantastisk person när man är singel - är det verkligen någon som ifrågasätter det? När en singelmänniskan sen säger att hen faktiskt är singel av eget val och inte drömmer om att gifta sig, vet om hen vill ha barn etc, ja då får vissa partnermänniskor slaganfall. Då blir det plötsligt ännu svårare att relatera till eller förstå sig på det där UFO:t till singel. Eller? Nej faktiskt inte. För du behöver ju inte ens förstå dig på hens val för att acceptera dem. Som vän är väl din uppgift att stötta och ge kärlek i alla lägen. Varför ska du tycka synd om en singel när hen inte tycker synd om sig själv?
 
Jag fattar att det finns singlar där ute som verkligen vill vara i en relation. Som drömmer om att träffa den perfekta partnern och jag hoppas innerligt att era drömmar kommer att besannas en dag och att ni får leva lyckliga i alla era dagar. Jag hoppas att min underbara vän lever lyckliga i alla sina dagar med, även de dagar då hon lever som singel. När och om hon träffar någon som hon trivs med, om hon känner att hon letar efter något annat en dag så kommer jag stötta henne och heja på henne. Men när hon som nu lever själv och trivs utmärkt med det och inte har något som helst intresse av ett utökat kärleksliv så har hon all min kärlek och mitt stöd också. Jag hejar på henne inom karriären och i den personliga utvecklingen hon har gjort och fortsätter göra.
 
SÅ till min poäng. Har ni singelvänner? Sluta plåga dem med tröstande ord (förutsatt att de inte ber om det, men då kanske ni snarare ska peppa än trösta) för det blir lätt nedlåtande. Som att de inte är tillräckligt värda på egen hand. Acceptera människors olika val att leva sina liv. PLEASE. Tack. Phew.
 
/Malin, behövde få lätta på hjärtat lite.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: